Ikegården's Hera

S65449/90   F: 1990-10-11

Att jag blev ägare till Hera var en ren tillfällighet. Att hon kunde vara
en lämplig avelstik trodde jag ganska tidigt. Jag kände ju till en hel
del av hennes närmaste förfäder. Min nyfikenhet var väckt på det här
med avel.
1992 gick jag först en uppfödarkurs och därefter två genetikkurser.
Allt i SKK:s regi. Nu var jag redo för start för nu kunde jag ju allt .
I början lyssnade jag väldigt mycket på Jonas på kennel Ikegården.
Han ägde en hane som hette Kim v Frankengrund som gick som
polishund i Oslo, Norge. Kim och Hera fick då bli föräldrar till min Akull.
Jag sparade två tikar. Amanda satte jag ut på foder och Astie behöll
jag själv. Amanda och två hundar till i A-kullen fick bukspottkörtelfel.
Ni må tro att jag var nervös när jag fortsatte min avel på Astie.
Tittar jag i backspegel idag, april 2008, så ligger Astie bakom allt
mitt material i någon form och jag har inte fått ett enda
bukspottkörtelfel igen (peppar, peppar, tvi, tvi, tvi och ta i trä och allt
sånt här ni vet). Det är ju knappt så att man vågar skriva det för lite
vidskeplig är man ju.
Då var det dags för B-kullen. Eftersom jag insett att schäferrasen har
stora problem med hudproblem och allergier ville jag starta min avel
med för mig kända hundar. Min hane, Ikegårdens Eskort, som jag
hade som tjänstehund fick då bli far till min B-kull. Han hade
visserligen lämnat en kull tidigare som var snudd på katastrof på
lederna. B-kullen bestod av 10 individer. Alla var ua på både höfter
och armbågar. I B-kullen behöll jag även här två tikar. Birka gick ut
på foder till min nuvarande webmaster och Briska behöll jag här
hemma.

​